De senaste månaderna
Jag kommer förmodligen inte vara så aktiv här på ett litet tag, och tänkte förklara varför. För att göra det enkelt för mig så kopierar jag texten jag skrev på en annan blogg. (Trigger varning, dödsfall)
Visst hatar man när livet händer? När allt det där man fått slippa i flera år äntligen hinner ifatt.
För lite mer än 4 månader sen hittade min familj en marsvinsfamilj i en buske vid vägkanten. Frö, Gaia, Rally-Harry och Vittass flyttade hem till oss. Den 22 augusti fick Gaia 4 ungar, Litchi, Kiwi, Mango och Papaya, i den ordningen. Efter två dagar dog Litchi, hon var född alldeles för svag för att klara sig.
Kanske 2 veckor senare flyttade Rally-Harry och Vittass hemifrån, och så vitt jag vet leker livet för dem ännu.
Två veckor sedan, på ett ungefär, så hittade jag och mor Kompis död i sin box av totalt okänd anledning. Förmodligen ålder, jag hoppas på det. Kaninis låg hopkurad bredvid, och vi bestämde att han skulle få komma till ett nytt hem med en annan kanin, där han bor nu.
På natten mellan julafton och juldagen, såg jag plötsligt Mango sitta med nosen rakt ner i spånet. Hon som annars är så svår att fånga rörde inte en muskel när jag satte handen över henne. Jag sprang upp till mor, och vi satt och klappade och matade henne med gurka och morot. Efter en kort stund mådde hon bättre, pep och åt som vanligt. Så vi släppte in henne i buren, och var noga bevakad hela juldagen. Hon verkade må precis som vanligt, och vi slappnade av.
När jag kom ner till mitt rum på juldagens kväll efter att ha kollat på tv med mor en liten stund såg jag Mango ligga på sidan. När jag plockade upp henne vred hon huvudet i konstiga vinklar. Jag och mor satt åter igen med henne mitt i natten.
I två timmar satt vi och klappade, värmde och pratade med henne, utan avbrott. Hon åt inget, var kall, helt slapp och fick stundvis extrema kramper. Hon slutade krampa efter ett tag, och vi hoppades på det bästa.
Strax efter 3 på natten mellan juldagen och annandag jul, somnade Mango in, 4 månader och 3 dagar gammal.
Papaya och Gaia har knappt kommit ut från sitt gömställe idag, de sitter bara och undrar vart hon tog vägen. Jag har sovit hela dagen bara för att slippa tänka. När jag inte kunde sova läste jag i en bok. Jag har tvingat i mig en bulle och ett glas julmust på hela dagen, men riktig mat går inte att tänka på.
Jag hatar naturens gång. Jag hatar döden, och att den kommer snabbare till mina vänner än till mig.
Hon var bara ett barn. Hon förtjänade så väldigt mycket bättre än det här.
Vila i frid, Mango. Jag älskar dig.
För lite mer än 4 månader sen hittade min familj en marsvinsfamilj i en buske vid vägkanten. Frö, Gaia, Rally-Harry och Vittass flyttade hem till oss. Den 22 augusti fick Gaia 4 ungar, Litchi, Kiwi, Mango och Papaya, i den ordningen. Efter två dagar dog Litchi, hon var född alldeles för svag för att klara sig.
Kanske 2 veckor senare flyttade Rally-Harry och Vittass hemifrån, och så vitt jag vet leker livet för dem ännu.
Två veckor sedan, på ett ungefär, så hittade jag och mor Kompis död i sin box av totalt okänd anledning. Förmodligen ålder, jag hoppas på det. Kaninis låg hopkurad bredvid, och vi bestämde att han skulle få komma till ett nytt hem med en annan kanin, där han bor nu.
På natten mellan julafton och juldagen, såg jag plötsligt Mango sitta med nosen rakt ner i spånet. Hon som annars är så svår att fånga rörde inte en muskel när jag satte handen över henne. Jag sprang upp till mor, och vi satt och klappade och matade henne med gurka och morot. Efter en kort stund mådde hon bättre, pep och åt som vanligt. Så vi släppte in henne i buren, och var noga bevakad hela juldagen. Hon verkade må precis som vanligt, och vi slappnade av.
När jag kom ner till mitt rum på juldagens kväll efter att ha kollat på tv med mor en liten stund såg jag Mango ligga på sidan. När jag plockade upp henne vred hon huvudet i konstiga vinklar. Jag och mor satt åter igen med henne mitt i natten.
I två timmar satt vi och klappade, värmde och pratade med henne, utan avbrott. Hon åt inget, var kall, helt slapp och fick stundvis extrema kramper. Hon slutade krampa efter ett tag, och vi hoppades på det bästa.
Strax efter 3 på natten mellan juldagen och annandag jul, somnade Mango in, 4 månader och 3 dagar gammal.
Papaya och Gaia har knappt kommit ut från sitt gömställe idag, de sitter bara och undrar vart hon tog vägen. Jag har sovit hela dagen bara för att slippa tänka. När jag inte kunde sova läste jag i en bok. Jag har tvingat i mig en bulle och ett glas julmust på hela dagen, men riktig mat går inte att tänka på.
Jag hatar naturens gång. Jag hatar döden, och att den kommer snabbare till mina vänner än till mig.
Hon var bara ett barn. Hon förtjänade så väldigt mycket bättre än det här.
Vila i frid, Mango. Jag älskar dig.